Historik
E. Liss & Co grundades 1937 av Erik Liss (1914-1996), tillsammans med brodern Edward och svågern Harald Eklund. På föräldrarnas gård i Gröntuv, startade de tillverkning av belysningsarmatur. Erik var tidigare radio- och symaskinsreparatör. Han upptäckte då behovet av symaskinslampor som blev första produkten. Sedan fortsatte tillverkning av golv- och bordslampor.
År 1939 bröt kriget ut, med militärinkallelse och brist på mässing och lacker. Det blev slutet för armaturtillverkningen. Elstängselapparater var under krigsåren, 1939-1945, en viktig produkt, liksom egenformgivna ljusstakar i järn.
Kistbeslag efterfrågades av traktens många snickerier i början av 40-talet. Tillverkningen kom att fortgå i 45 år. Den såldes bort på 80-talet. Sista kunden var Clas Ohlson.
1940-talet
40-talets brist på leksaker ledde till att Erik började konstruera verktyg till en leksaksbil i plåt, och år 1945 startade tillverkningen, i Hedlings nyinköpta smedja i norra Gröntuv. Kompanjonerna slutade efter något år men Erik fortsatte att driva “Liss Mekaniska“. Efterfrågan på bilar var stor, och många ungdomar ville ha jobb. Som mest var arton pojkar anställda i tillverkningen.
Lissbilen var en lastbil med släpvagn av märket Volvo, årsmodell-38. Den gjordes i 400 000 exemplar, därav 50 000 st med urverksdrift.
Vågen, en kopia av dåtidens affärsvågar, var en pedagogisk leksak med skala i form av en multiplikationstabell. Den gjordes i 50 000 exemplar.
Båten var en egen modell av en motorbåt. Alla de 5 000 gjorda exemplaren drevs med urverk.
Leksakerna såldes över hela Sverige, till affärer och leksaksgrossister, men även till varuhusen Tempo, Åhlén & Holm och NK. Genom kontakter hamnade 50 bilar på Trinidad, i Västindien! Utländsk konkurrens kom från England, Tyskland och Japan, och från år 1952 gick det inte längre att fortsätta tillverkningen. Leksakerna, framför allt bilen, har nu samlarvärde och finns representerade på flera leksaksmuséer i landet.
1950-talet
Legotillverkning blev inriktningen från 1952 och framåt. Framför allt automatsvarvning, stansning och plåtarbeten utfördes. Lokalen började åter bli trång och år 1963 tillbyggdes en vinkelbyggnad i två våningar.
1960-talet
År 1967 började Eriks son Lars på företaget. Han och Erik gjorde, på försök, några dragkulor till bilar. En norsk dragtillverkare blev intresserad och en nästan trettio år lång dragkuletillverkning hade börjat. Åter blev lokalen smedja. Denna gång omgiven av en högteknologisk produktionsapparatur.
Dragkuletillverkningen
En stor väggfast “sax“, kapade av grova järnstänger till kulämnen. De upphettades till 1000 grader i en vattenfylld kopparslinga, och kulformades i verktyget, på den 20 ton tunga, specialbyggda stukpressen. Den stukade kulan svarvades av tills den fick en oklanderligt slät yta med stor noggrannhet i mått. Skaftet bearbetades också genom svarvning. En del böjdes och andra gängades. Kulmodellerna var många.
1980-talet
I mitten av 80-talet monterades, i etapper, fem robotar in för att underlätta den tunga kulhanteringen. Datastyrda CNC-svarvar, ersatte de mekaniska automatsvarvarna. Som mest gjordes omkring 200 000 dragkulor om året, vilket innebar att 95% av Nordens dragkulor tillverkades i Gagnef. Största kunden var VBG Produkter i Vänersborg.
1990-talet
År 1997 såldes den utrymmeskrävande och stressiga dragkuletillverkningen bort. Kvar är legotillverkning av detaljer, framför allt i stål, men även i aluminium, mässing och plast.
